ADHD
ADHD kommer från de engelska orden ”attention deficit and hyperactivity disorder” och betyder att barnet har uppmärksamhets- och/eller överaktivitets svårigheter samt impulsivitet. I Finland används diagnosen aktivitets- och uppmärksamhetsstörning (F 90.0).
Även normalt förekommer det betydliga variationer i regleringen av uppmärksamheten och aktiviteten. Det är fråga om en störning när symptomen är klart starkare än hos barn i samma ålder, har fortgått över sex månader, i minst två olika miljöer och är störande för personens funktionsförmåga. Därtill har symtomen börjat före sju års ålder och kan inte förklaras med någon annan störning. Diagnosen kan med säkerhet ställas om minst sex av nio symptom som berör uppmärksamhet eller sex symptom av nio som berör överaktivitet och impulsivitet stämmer överens. Diagnosen kan vara huvudsakligen uppmärksamhetsstörning eller huvudsakligen överaktivitets- impulsivitetsstörning eller en kombination av båda.
Samtidigt förekommande symptom
I samband med ADHD förekommer ofta andra samtidiga symptom och övriga svårigheter som kan bero på störningar i hjärnfunktionen, psykiska störningar eller neuropsykiatriska störningar. Neurologiska samtidigt förekommande symptom kan ta sig uttryck i motoriska svårigheter, störningar i tal- och språkutvecklingen samt olika svårigheter i samband med inlärning och skolgång. Också sömn-och sensotoriska störningar är vanliga. Trotssyndrom, psykosociala problem, depression samt olika beroendeproblem kan vara tecken på psykiatriska samtidiga symptom. Kroniska tics, Tourettes syndrom, autism och Asperger syndrom hör till neuropsykiatriska störningar.
Vård och habilitering
I vården av ADHD är det viktigt att ta i beaktande en helhetsomfattande vårdmodell. Man bör ta i beaktande både en medicinsk, pedagogisk, psykologisk och psykosocial behandlingsaspekt. Målsättningen med vården och habiliteringen är att lindra de funktionsstörningar och samtidigt förekommande störningar som förekommer i samband med ADHD samt att finna ersättande strategier och anpassa omgivningen. Det är mycket viktigt att sätta upp en individuell vård-, habiliterings- och inlärningsplan.
Varje person med ADHD är individuell. Därför är det nödvändigt att även vården och habiliteringen planeras utgående från personens individuella behov.
AD/HD-kriterier enligt DSM-IV sjukdomsklassificeringen
Uppmärksamhets- och överaktivitetsstörning
A. Alternativt (1) eller (2)
b. har ofta svårigheter att koncentrera sig på lekar eller uppgifter
c. barnet förefaller ofta inte lyssna då man talar direkt till det
d. låter ofta bli att följa uppmaningar och förmår inte utföra sina skol- eller arbetsuppgifter (beror inte på motstånd eller på att barnet inte förstår uppmaningen)
e. har ofta svårt att organisera sina uppgifter och aktiviteter
f. undviker, hatar eller är ofta ovillig att sköta uppgifter som kräver en lång mentalansträngning (som skol- och hemuppgifter)
g. tappar ofta saker som behövs för uppgiften eller verksamheten (t.ex. leksaker, pennor, böcker)
h. störs lätt av yttre retningar
i. glömmer ofta saker i sin dagliga verksamhet
(2) Minst sex av de följande symptomen på överaktivitet/impulsivitet har fortgått i minst sex månader på en nivå som är högre än det som förväntas för utvecklingsnivån:
a. rör ofta nervöst på händer eller fötter eller vrider sig i stolen
b. avlägsnar sig ofta från sin plats i klassen eller vid andra tillfällen då man förväntas sitta stilla
c. springer ofta omkring eller klättrar omåttligt vid olämpliga tillfällen (kan hos tonåringar eller vuxna begränsa sig till en känsla av rastlöshet)
d. har ofta svårt att leka eller sysselsätta sig lugnt med någonting
e. är ofta ”ständigt i farten” eller ”går på som ett ånglok”
f. pratar ofta omåttligt
b. har ofta svårt att vänta på sin tur
c. avbryter ofta eller är påträngande gentemot andra (tränger sig t.ex. med i sällskap)
C. Någon form av funktionsnedsättning orsakad av symptomen förekommer inom två eller flera områden av livet.
D. Uppvisar klara belägg för kliniskt betydande störningar i sociala, pedagogiska eller yrkesverksamheter
E. Symptomen förekommer inte enbart i samband med utbredd utvecklingsstörning, schizofreni eller någon annan psykotisk störning och förklaras inte bättre av någon annan psykisk störning (t.ex. förstämningssyndrom, ångestsyndrom, dissociativt syndrom eller personlighetsstörning).
