Jag längtade så efter att få ett eget barn. Jag längtade efter det första skriket – att få höra mitt eget barns röst. Hur skulle mitt barn låta? Efter det första skriket har jag lärt mig att verkligen lyssna på mitt barns röst – jag har tolkat, ansträngt mig och verkligen försökt förstå. Vad är det barnet vill? Vad är hens behov? Vad säger hen?
Som lärare inom småbarnspedagogik på Barnavårdsföreningens daghem är det många barns röster jag ska fokusera på. För att lyckas i min roll gäller det att skapa en relation till vart och ett av barnen i min grupp. Det gäller att lyssna till varje barn jag bemöter.
Vad betyder då att ”lyssna på barnet” för mig som småbarnspedagog? För mig betyder det att inget barn ska behöva skrika för att få den omsorg och uppmärksamhet som hen behöver.
På daghemmet lär vi barnet att uttrycka sina behov och åsikter samt att klä olika känslor i ord. Att få sin röst hörd är grundläggande för vår mänskliga tillvaro, men det är också grunden för demokrati och självbestämmanderätt. På daghemmet pratar vi, samlar på ord, övar på nya ord, språkduschar med det finska och engelska språket. På daghemmet involverar vi alla kring bordet i matbordsdiskussionerna, vi läser, sjunger tillsammans. Att synliggöra barns tankar är både utmanande och fascinerande – prova, så får du se!
I den gruppen där jag jobbar vilar alla våra barn, vilan är deras rätt. Först sjunger vi några sånger tillsammans. Innan vilan läser jag långa och avancerade böcker för barnen. Att läsa till barn är språkutveckling i högsta grad. Under vilan tystnar allas röster. Det är barnets möjlighet till kontemplation: att beakta, lyssna och skapa egna inre bilder, öva upp sin fantasi.
Lyssna på mig – jag vill leka
Under hösten har min kollega Kent och jag varje dag genom olika metoder stärkt barnens gemenskap och därmed också främjat deras vänskapsband. Laget framom jaget behövs både på dagis och i det fortsatta livet. Vi lyssnar på barnen och frågar vad de vill göra. Eller som vi säger:
– Vad är du sugen på att göra?
– Jag vill leka, lyder det vanligaste svaret.
Det är vår uppgift att, efter att vi lyssnat till barnet, också se till att barnet får tillgång till material som främjar barnets lek. Här på daghemmet har vi mycket tid. I ett av våra rum finns ett ständigt kojbyggarprojekt. Ibland förvandlas kojan till ett skepp. Ibland bor där katter som behöver sovplatser och mat. Eller så är det så mörkt i kojan att vi behöver gräva fram ficklampor för att barnen ska få förverkliga sina fantasifulla lekar.
Att lyssna på barnet innebär också att vara den vuxna som barnet behöver då inga ord eller ingen ork räcker till.
Vad betyder lyssna på barnet inom småbarnspedagogiken?
I de styrdokument som ligger som grund för vår verksamhet betonas det att småbarnspedagogiken ska vara systematisk, målinriktad och att vi ska betona pedagogiken. Vi vill stöda barnets uppväxt, utveckling och lärande, allt det här främjar barnets välbefinnande.
Vad betyder då att ”lyssna på barnet” för mig som småbarnspedagog? För mig betyder det att inget barn ska behöva skrika för att få den omsorg och uppmärksamhet som hen behöver.
Att lyssna på barnet innebär också att vara den vuxna som barnet behöver då inga ord eller ingen ork räcker till.
Att lyssna på barnet betyder att vara fysiskt och psykiskt närvarande.
Barnets rättigheter är våra vuxnas skyldigheter och då vi lyssnar på barnet har barnet en möjlighet att utvecklas till det bästa exemplaret av sig själv.
– Nonne Fabricius, lärare inom småbarnspedagogik