Vad vi alla kan lära oss av #brafiilis

26.02.2017 klo 15:02
”Genom att stanna upp och se vilka tankar och handlingar som leder till motgångar kan vi påverka hur vi mår”, skriver Merja Koponen, projektansvarig för #brafiilis i vår blogg.


Har du någon gång varit med om en situation där du hela tiden förvärrar den med dina egna tankar? Det kan till exempel handla om att du plötsligt kommer ihåg något du lovat göra som du har glömt, eller att du står inför en uppgift som du upplever att du inte kan göra så bra som du skulle vilja.
 

”Genom att bli medveten om våra tankar och känslor kan vi lättare hantera situationer som skapar ångest.”


Dylika situationer och de tankar som de väcker kan skapa ångest. Det är situationer som ungdomar (och vuxna) hamnar i ibland.  För ungdomar kan det handla om att vakna mitt i natten och inse att man glömt bort morgondagens matteprov, eller att man fasar inför ett muntligt föredrag. Med våra negativa tankar kan vi mata den ångest situationen föder. Men genom att bli medveten om våra tankar och känslor kan vi tvärtom lättare hantera dessa.
 

Hur påverkar tankarna oss?

Vi tänker på något hela tiden. Oftast är vi bara inte medvetna om våra tankar, de har blivit automatiska. Då samma tankar upprepar sig tillräckligt ofta lägger vi inte mer märke till dem. Trots att vi inte är medvetna om våra tankar sätter de igång en slags process i oss. Vi reagerar på dem med kroppsliga reaktioner och känslor som i sin tur leder till handlingar.

Vi tar ett exempel: Du kommer hem från jobbet, dagen har varit tung och du är hungrig. Du öppnar dörren och hör att barnen strider och du ser att det är kaos redan i tamburen. Vad tänker du då?  ”Varför ska det alltid vara så här i mitt liv?”, ”varför kan inte mina barn bete sig?”, ”ingenting av det jag gör tycks vara tillräckligt!” eller något liknande.
 

”Kroppsliga reaktioner fungerar oftast som utropstecken: Nu ska du reagera, något måste göras!”


Om vi föreställer oss att du reagerar med sådana tankar är det möjligt att de leder till att du blir arg. Kanske känner du dig samtidigt också ledsen och ångestfylld. Och eftersom alla våra upplevelser utspelas i kroppen är det troligt att din kropp reagerar genom till exempel en spänd käkmuskel, tryck i bröstkorgen och spänningshuvudvärk. Kroppsliga reaktioner fungerar oftast som utropstecken: ”Nu ska du reagera, något måste göras!”

Med ilska som känsla och spänningar i kroppen är det sannolikt att du skulle handla reaktivt. Det vill säga du skulle storma in skrikandes och ge dina barn en utskällning. Men frågan är om du skulle vara nöjd med att reagera så här? Är det så du vill leva ditt liv? Är det rättvist mot barnen? Skulle det leda till någon önskvärd förändring?

Jag tror att många föräldrar varit med om något liknande. Vanliga dagliga händelser brukar orsaka jobbiga tankar och känslor för oss alla. Ta till exempel en vanlig dag för ungdomar. Man skall stiga upp tidigt på morgonen, trots att man är trött, och gå till skolan där det inte alltid är så lätt att vara. Man kanske har det jobbigt med skolkompisar, svåra prov, mycket läxor och så ännu fritidsintressen då man kommer hem. Och föräldrar som inte fattar någonting.
 

”Genom att stanna upp och se vilka tankar och handlingar som leder till motgångar kan vi påverka hur vi mår”


Om man bara fokuserar på vad man borde göra blir vardagen både grå och tung. Men också då vi tar in de goda sakerna i vardagen kan vi ha det tungt. Varför? Om vi inte stannar upp och ser vilka tankar och handlingar som leder till motgångar så kan vi inte påverka hur vi mår. Då kanske vi tänker att det är personer och händelser utanför oss själva som orsakar våra svåra stunder.

Vi kanske tänker att vi har det jobbigt för att det är så stressigt på jobbet, eller att vi skulle må bättre med andra föräldrar eller att vi har det tungt för att barnen retar gallfeber på oss. Med en sådan inställning har vi gjort det omöjligt för oss själva att påverka vår situation. Det är bland annat det vi vill lära ut till ungdomar när vi besöker skolor inom ramen för #brafiilis-programmet.
 

Vad är #brafiilis och hur kan programmet hjälpa oss?

Barnavårdsföreningen började 2011 med projektet DISA. Syftet var att lära ungdomar färdigheter som kunde hjälpa dem att tänka mer positivt och på det sättet förebygga depression bland unga. Programmet baserade sig på kognitiv beteendeterapi (KBT) och var anpassat speciellt för svenska förhållanden och för flickor med förhöjd risk att utveckla depression.


Vi märkte att behovet av ett depressionsförebyggande program var stort, men att vi behövde anpassa programmet så att det skulle rikta sig till alla elever, också pojkar. Därför började vi utveckla DISA-programmet till #brafiilis. Huvudsyftet är att lära eleverna hur de kan påverka sitt eget mående oberoende av om de tillhör riskgruppen för att utveckla depression eller inte.

 

”#brafiilis fokuserar på hur vi kan påverka vårt mående genom att förhålla oss nyfiket till våra känslor och tankar.”


#brafiilis baserar sig på KBT precis som DISA. Det som skiljer #brafiilis från DISA är att programmet fokuserar på hur vi kan påverka vårt mående genom att förhålla oss nyfiket till våra känslor och tankar. Istället för att ersätta en dålig tanke med två bra, lär #brafiilis eleverna hur tankar, känslor, beteende och kroppens förnimmelser samspelar och påverkar oss. Programmet lär eleverna att välja sådant som stöder deras välmående. De lär sig att ifrågasätta jobbiga tankar i motsats till att ”styras” av dem.

”Att försöka ändra på sådant som vi inte rår på tar vår energi och leder ingen vart.”


Acceptans är kanske den allra viktigaste färdigheten som eleverna lär sig i #brafiilis. Att acceptera det faktum att det finns sådant i våra liv som vi inte kan förändra. Att försöka ändra på sådant som vi inte rår på tar vår energi och leder ingen vart. Vi kan inte trolla bort det jobbiga i livet, men vi kan lära oss att leva med det. Och kom ihåg att acceptans inte är det samma som att tycka om något. Det betyder bara att vi accepterar att det finns oberoende om vi vill det eller inte.
 

”Självmedkänsla är en av hörnstenarna till vårt välmående”


Ofta ställer vi allt för höga krav på oss själva, medan vi kan stöda och visa empati för våra vänner. Att acceptera sin mänsklighet, att vi alla bara är mänskor, ger oss goda förutsättningar till att känna empati med oss själva. Det kallas för självmedkänsla och är en av hörnstenarna till vårt välmående och därför också en hörnsten för #brafiilis.  
 

Hur kan #brafiilis hjälpa ungdomar?

Låt oss anta att ungdom X deltagit i en #brafiilis-grupp. Hen kan ju ändå vakna mitt i natten och komma ihåg att hen har glömt att läsa till matteprovet. Vad kan hen göra för att inte få samma panik-ångest som hen fått tidigare?

Jo, hen kan påminna sig om att tankarna är mer känslosamma då man är trött och därför dra några djupa andetag för att lugna ner kroppen. Då kroppen lugnat sig kan hen tänka klarare och lugna sig med tankar som: ”Jag har varit aktiv på lektionerna så det kan inte gå så dåligt”, eller ”jag kan inte påverka saken mitt i natten, men jag kan ställa klockan att ringa lite tidigare för att läsa till provet”, eller ”ok, jag glömde bort provet och kan inte göra något åt den saken nu mera. Nästa gång skall jag komma ihåg att skriva upp provdatumet i min almanacka.”

Om man använder #brafiilis-färdigheter kan man vara säker på att hur man än väljer att tänka, känna eller reagera, kan man ändå gå till skolan på morgonen, göra sitt bästa och oberoende av hur man lyckas med det man företar sig, fortsätta tycka om sig själv. 


 

 
Merja Koponen
Sakkunnig inom barn- och familjearbete | Lapsiperhetyön asiantuntija
+358405778722
BF i skolan i Nyland