64495.jpg

Att bli en ny familj

22.06.2018 kl. 10:22
Vår begynnande nyfamilj består av fem personer. Vissa dagar är vi en familj med gemensamma rutiner och band som binder oss samman - och vissa dagar är vi fem ganska förvirrade och ibland också frustrerade personer, som är rätt främmande för varandra och inte har så mycket gemensamt. Läs Sara Hellstens text om glimtar ur en nyfamiljs verklighet.

Till vår familj hör jag, Sara, och min sambo Sampo. Dessutom har vi min 9-åriga son och varannan vecka Sampos barn, en dotter på 9 år och en son på 5 år. 

 

Det här är en berättelse om hur vi träffades och kom att slå ihop våra liv, och om några av de utmaningar vi hittills har bemött. Vår berättelse är ännu väldigt ung och i sin vagga. Jag är ”mitt i smeten” kan man väl säga. Men så håll till godo, här kommer några glimtar ur vår nyfamiljs verklighet.

 

Olika bakgrund

 

Min sambo Sampo och jag, har rätt så olika bakgrund. Då vi träffades var jag ensamstående förälder största delen av tiden. Ensamföräldraskapet hade varit ett medvetet val för mig. Jag hade en ganska misstänksam inställning till parförhållande och kärnfamilj, på grund av mina egna föräldrars upprivande skilsmässa och en egen svår separation.

 

Sampo i sin tur var relativt nyskild efter ett långt förhållande och äktenskap. För honom var tvåsamhet och kärnfamilj den självklara levnadsformen. Det var således ganska klart från början att om vi ska vara tillsammans så ska det vara ”på riktigt” - vi ska dela hela paketet.

 

Att ha rätt så olika bakgrund var en av de första utmaningarna vi stötte på. Att kunna ifrågasätta och diskutera tror jag är en mycket viktig förutsättning för att få en nyfamilj att fungera. Men det tar tid. Tid, tid och åter tid. Då två familjer ska svetsas ihop är det mycket som behöver slipas och passas ihop, och det kräver - förutom tid – envishet, vilja och mod att lita på att tiden gör sitt.

 

Illustration: Antonia Ringbom

 

En ny familj tar form

 

Ganska snart efter att vi träffats kom barnen med i bilden. Lite väl snart kan man kanske nu som så här efterklokt konstatera, jag tror att vi hade haft det lite lättare om vi fått mera tid för varandra och möjligheter att lära känna varandra i lugn och ro. Men omständigheterna var sådana att om vi ville träffas så behövde barnen involveras, eftersom de var med oss största delen av tiden.

 

Vi började umgås några gånger i veckan hemma hos varandra och på olika utflykter. Till en början gick det riktigt bra. Barnen lekte fint ihop och vi dyrkade varandra och allihop. Vi tyckte att våra värderingar var så exakt lika på alla fronter när det gällde föräldraskap och uppfostran - tänk vilken tur vi hade haft! Och vilka underbara barn vi hade, de var ju helt enkelt helt sagolika allihop. Haha - en mycket kort smekmånad blev det. Sedan föll de rosenröda glasögonen ohjälpligt av.

 

Nya familjemedlemmar sätter parförhållandet på prov

 

Jag ville så gärna tycka om mina bonusbarn och ta dem till mitt hjärta och liv lika lätt som jag tagit min prins. Till en början gick det av bara farten och i förälskelsens rus kändes allt så underbart. Men så småningom blev det dock smärtsamt tydligt att dessa två var människor jag själv inte valt att ha i mitt liv och som heller inte valt mig.

 

Det är något tabu-belagt med att uttala hur svårt det kan kännas att vara bonusmamma. Och det är svårt och konfliktfyllt att hantera de egna kraven och förväntningarna på sig själv och viljan att bidra till den nya partnerns lycka.

 

Barn har olika behov av aktivitet och utrymme. Våra barn råkar dessvärre vara i yttre och motsatta ändor av skalorna gällande dessa egenskaper och behov. Så småningom började krockar uppstå allt oftare och barnen blev ovilligare att umgås med varandra. Det var sura miner, protester, ovilja och ständigt dåligt humör.

 

Detta var början för mig och Sampo på en utmattande period. Det var en tung tid och vårt pinfärska förhållande sattes verkligen på prov. Vi kastades direkt ut på djupt vatten och skulle fungera som ett team utan någon som helst träning och förberedelse. Vi var stundvis hudlöst sårbara inför de svåra frågor som gällde rättvisa och hänsyn till alla barnen.

 

… också mycket positivt

 

Men också positiva element kom också fram under denna svåra tid. Vi var vana vid att hålla i många trådar samtidigt då vi båda spenderat mycket tid som ensamföräldrar och vi var rätt skickliga på att få det praktiska att gå ihop. Maten kom på bordet och dukades av utan att vi behövde komma överens och planera vem som gör vad, kläder tvättades och viktes, vi hittade på program och utflykter.

 

Arbetet med att hjälpa barnen att komma överens gav med tiden resultat. Efter ett antal svåra månader började även barnen förstå sig bättre på varandra. Idag har de kommit så långt att deras olikheter och olika drivkrafter till och med kan göra dem till ett riktigt fungerande team. Men fortfarande uppstår det självklart krockar, och vissa dagar har de väldigt svårt att hitta kontakten till varandra.

 

Illustration: Antonia Ringbom

 

Egna rutiner som fungerar för oss

 

Idag har vi bott ihop i drygt 9 månader: Sampo, jag och våra tre barn. Vi har lyssnat på de nyfamilj-klokas tips och råd och satsat hårt på att bygga upp egna rutiner, traditioner och vanor. 

 

Sampos barn kommer till oss på måndag kväll. Då har vi gemensam middag och sitter en god stund vid bordet och utbyter upplevelser och berättar om veckan som gått. Måndagskvällar kan ofta vara lite röriga, så vi försöker att inte ha annat program eller andra människor hos oss de kvällarna så vi får tid att landa i nyfamiljkonstellationen igen.

 

Så har vi städtorsdagar då vi tillsammans reder upp i våra rum och vårt hem. Vi har mysfredagar då vi alla halvligger i vår extrabreda madrassoffa som ALLA ryms på. På lördagar gör vi ofta någon utflykt, och söndagar är skärmfria dagar då de vuxna får sova till 10 varefter vi äter brunch och spelar spel och försöker hitta på nya roliga saker att göra tillsammans. Vi har familjemöten om ärenden vi behöver komma överens om. Vi ordnar halloween-fest och planerar vårt gemensamma pepparkaks-drömhus.

 

När jag nu tänker på vårt gemensamma liv och alla våra barn känns allt ganska bra (fråga mig vid en annan tidpunkt, mitt i fem-frustrerade-personer-som-inte-alls-passar-ihop-kaoset så kan svaret dock bli ett helt annat!). 

 

Tumistid också viktig

 

Jag har med näbbar och klor hållit fast vid att det ska finnas tid för parförhållandet, och nu har vi lyckats ordna ungefär en barnfri helg i månaden eller varannan månad. Och en vecka på sommaren och ibland även en vecka på vintern.

 

Och något annat väldigt spännande har vi också framför oss under dessa få dagar på tumanhand. I morgon ska vi gå till rådgivningen och kanske få se och höra en första glimt av ett alldeles nytt gemensamt litet barn!

 

När alla barnen är samlade nästa vecka, så ska vi berätta för dem om nyheten. Det känns lite nervöst och pirrigt att föreställa sig hur de kan tänkas reagera och att tänka på vad denna nya familjemedlem ska innebära för oss alla. Precis när allt äntligen börjar lugna ner sig och stabilisera sig lite ger vi oss ut på nya djupa vatten. Men jag är lycklig, och på något sätt känns det som om det här bandet kan göra oss till en familj ”på riktigt”. Jag hoppas det blir bra för oss alla.

 

Sara Hellsten

 

Det här är en förkortad version av en text som ingår i e-boken S som i skilsmässa N som i nyfamilj

E-boken är gratis.

Boken finns till för föräldrar som är frånskilda eller föräldrar som lever i nyfamilj.

Boken fungerar också som ett redskap för experter som i sitt arbete bemöter både barn och vuxna, som lever i skilsmässo- eller nyfamilj.

 

Ladda ner e-boken

 
Anne Bjaerre
Enhetschef | Yksikönjohtaja
+358407710152
anne.bjaerrebvif.fi
66342_t.jpg

Rekry: Ordinarie barnskötare inom småbarnspedagogik till Daghemmet Anna

Vi söker en ordinarie barnskötare inom småbarnspedagogik från 2.1.2019.
66341_t.jpg

Rekry: Ordinarie barnskötare inom småbarnspedagogik till Daghemmet Arbetets Vänner

Vi söker en ordinarie barnskötare inom småbarnspedagogik. Arbetet inleds så snart lämplig person hittats.
66340_t.jpg

Rekry: Ledare för eftermiddagsverksamhet

Söker du ett inspirerande och givande jobb bland barn i Helsingfors?