Barn och ungdomar med problematisk skolfrånvaro är en stor utmaning för lärare, socialarbetare och andra professionella. Att barnet vägrar gå till skolan innebär också en stressfaktor för hela familjen. Kunskap och förståelse kan hjälpa både barn och föräldrar att få det stöd och bemötande de behöver.
Föräldraskapet sätts på prov
Då barnet eller den unga sitter hemma och vägrar eller inte kan gå till skolan påverkas hela familjens välmående på flera olika plan.
I mitt arbete som enhetschef på Barnavårdsföreningen möter jag föräldrar som beskriver hur de känner sig misslyckade i sitt föräldraskap och funderar över vad de kunnat göra annorlunda. För föräldrarna är det en ständig inre kamp mellan att stödja och kräva utan att pressa barnet för mycket.
Det är vanligt att föräldrarna känner skuldkänslor, stress och rädsla. All vaken tid går åt till att fundera över barnets situation och välbefinnande. Går vårt barn till skolan imorgon? Ska vi fråga barnet eller ska vi bestämma? Gjorde vi fel när det inte lyckades idag? Vad kan vi göra annorlunda imorgon? Kommer vårt barn att klara av sin skolgång?
Föräldrars välmående
Forskning visar att problematisk skolfrånvaro påverkar föräldrars livskvalitet. Förutom att föräldrar påverkas negativt när det gäller förväntningar från omgivningen, bidrar deras egna förväntningar till att de känner skuld och skam över situationen kring barnets hemmasittarproblematik.
Föräldrar jag träffat berättar att de jobbar dygnet runt för sitt barn. Efter en vanlig arbetsdag fortsätter jobbet hemma. Det finns få möjligheter att slappna av, samla krafter och återhämta sig.
Det är inte ovanligt att det krävs mycket av föräldrarna också under skoldagen. Det kan handla om att skjutsa, uppmuntra, ringa, boka eller gå på möten. Föräldrarna försöker hitta rätt personer som kan hjälpa deras barn eller också kämpar de med att överhuvudtaget få det stöd situationen kräver.
Socialt liv
De studier som gjorts om ämnet visar att situationen också påverkar familjens sociala liv.
Föräldrar jag möter berättar att de funderar på vem de kan och vågar träffa. Det finns en rädsla för frågor och en osäkerhet kring hur de ska förklara hela situationen för andra. Det finns en oro för om barnet blir bemött på ett sätt som kan förvärra situationen. Förutom att det sociala livet begränsas finns det också en stor risk för ensamhet när familjen blir mer isolerad.
