Bertha Strandberg – ett livslångt engagemang för Berghälls barnhem

Barnavårdsföreningens barnhärbärge i Berghäll hade i början av 1900-talet ett stort ombyte av föreståndare. Den ständiga strömmen av nya vanvårdade barn, epidemier och dödsfall bland barnen gjorde arbetet både fysiskt och mentalt tungt. I september 1909 var direktionen igen tvingad att söka en ny föreståndare. Valet föll på en 36-årig barnmorska, Bertha Strandberg.

Arbetade som barnmorska

Bertha Sofia Strandberg föddes i Helsingfors 1873. Hon utbildade sig till barnmorska i en tid då yrket började få ett stort lyft. Den universitetsledda 12-månader långa utbildningen skedde i det barnbördshuset i stadsdelen Eira. Möjligen hann Bertha även uppleva Josef Pippingsköld, professor vid barnbördshuset och långvarig förespråkare för bättre förhållanden för värnlösa mödrar och barn. Bertha arbetade som barnmorska i Helsingfors fram till att hon erbjöds platsen på barnhärbärget i Berghäll.

I och med anställningen flyttade Bertha in i föreståndarbostaden som fanns i samma hus som barnhemmet. Hon kom att bo i huset i över trettio år.

Föreståndarskapet krävde självuppoffring och arbete dygnet runt

Vid tiden för Bertha Strandbergs anställning stod Barnavårdsföreningen in för en betydande utvidgning. Det nya barnhärbärget i Mejlans höll på att förverkligas och redan under Berthas första år som föreståndare överfördes en stor del av barnen från Berghäll till den nya anläggningen i Mejlans (Stenbäcksgatan). Samtidigt började barnhärbärget i Berghäll under Berthas ledning få allt mer drag av barnhem där barn stannade en allt längre tid.

Föreståndarskapet krävde självuppoffring och hängivenhet. I och med anställningen flyttade Bertha in i föreståndarbostaden som fanns i samma hus som barnhemmet. Hon kom att bo i huset i över trettio år fram till sommaren 1940. Tillsammans med ett par tjänsteflickor, en kokerska och gårdskarl skötte hon barnhemmet i princip dygnet runt. Dessa för nutiden nästintill omänskliga krav på engagemang hörde i början av 1900-talet till kutymen. Följden var att yrkeskvinnor inom vårdbranschen, likt Bertha, vanligen förblev ogifta och hade inte några egna barn.

Kallades mamma

De få beskrivningar som finns om Bertha Strandberg berättar om en mycket barnkär människa. Hennes liv och arbete koncentrerade sig till barnhemmet och hon försökte efterleva den modersroll som barnen saknat. En redaktör för Hufvudstadsbladet träffade Bertha 1928:

”Här har fröken Bertha Strandberg i snart tjugo år fostrat värnlösa småttingar till präktiga medborgare. Man finner genast, att hon har ett rent personligt intresse för var och en av ungarna, som äro näpna som blåsippor i sina blå overalls. Betecknande är också att alla ungar kallade henne mamma. Och hon korrigerade dem visst inte, utan plockade om dem som om de varit hennes egenhändiga barn.” (Hbl 25.3.1928)

Bertha Strandberg hade ett speciellt varmt förhållande till de så kallade ”Antellska barnen”. Genom en donation av paret Antell hade man grundat en fond som möjliggjorde att några barn kunde stanna i barnhemmet i Berghäll tills de blev myndiga och kunde klara sig själva (annars var övre åldersgränsen 7 år). Bertha Strandberg kunde dagligen följa med deras uppväxt under 1920- och 30-talet och var mån om att poängtera vikten att ställa upp för barnen även efter att de nått vuxen ålder.

Barnhemmet överlevde världskrig och inbördeskrig

Under Bertha Strandbergs ledning genomlevde barnhemmet i Berghäll både världskrigets livsmedelsbrist, inbördeskrigets ohygglighet och den växande välfärden under 1930-talet. Bertha ställde även upp när föreningen påbörjade sin sommarkoloniverksamhet för barnhemsbarnen och verkade som föreståndare för kolonin på Åkernäs gård i Evitskog sommaren 1933.

Efter tjugo år i Barnavårdsföreningens tjänst mottog Bertha 1930 en kaffekanna i nysilver och en gräddsnäcka samt 5 000 mark.

Hennes sista tid i Barnavårdsföreningens tjänst inföll under krigsåren. I början av vinterkriget 1939 stannade hon kvar för att uppfylla sin plikt som skyddsvakt för kvarteret på Andra linjen. En bombkrevad slog ner alldeles intill Berghälls barnhem och slog in alla fönster och förstörde en del av barnträdgårdsbyggnaden. Efter vinterkriget flyttade Bertha ut från barnhemshuset till Kajanusgatan i Tölö. Efter att andra världskriget avslutade hon sin långa karriär inom Barnavårdsföreningen. Bertha Strandberg avled 1956 i en ålder av 83 år.

Aapo Roselius, historiker och forskar i Finlands 1900-talshistoria