Hoppa till innehåll
menu
Blogg

Signe Lagerborg-Stenius – Barnavårdsföreningens hovarkitekt

Text:
Gästskribent
Signe Lagerborg-Stenius
Porträtt på arkitekt Signe Lagerborg-Stenius. Bild: Barnavårdsföreningens arkiv

Strax före midsommaren 1897 invigdes Barnavårdsföreningens hus på Andra linjen i Berghäll. Huset inrymde föreningens barnhärbärge för värnlösa barn. De inbjudna gästerna och stadens representanter var imponerade av huset och dess ändamålsenlighet. Utöver stora ljusa sovrum, tvättstuga, kök och badrum fanns även ett speciellt rum för sjuka barn. Smittosamma sjukdomar var huvudorsaken till barnhärbärgens många dödsfall.

På plats under invigningen fanns antagligen även husets arkitekt Signe Lagerborg. Inom loppet av några år skulle Signe för Barnavårdsföreningen göra ritningar till ytterligare två hus på samma tomt. Med huskomplexet kom hon att sätta sin arkitektoniska prägel på det filantropiska landskap som höll på att skapas längs Djurgårdsvägen och linjerna och som till stor del ännu finns bevarad. Bara ett stenkast från Barnavårdsföreningens hus hade man öppnat 1897 Diakonissanstaltens omfattande byggnadshelhet i rött tegel och ett år senare Helsingfors blindskolas ståtliga byggnad.

Signe Lagerborgs engagemang för Barnavårdsföreningen kom att sträcka sig till åren efter andra världskriget. Hon blev föreningens hovarkitekt och ställde alltid upp då föreningen behövde ritningar till nya byggnader eller tilläggsbyggen. I byggnaderna kunde hon förverkliga sina arkitektoniska ideal som byggde på ändamålsenlighet, bekvämlighet och estetiska värden.

Trotsade samhällets normer och blev arkitekt

Signe Lagerborg föddes i Helsingfors 1870. Hon kom att höra till en generation av kvinnor som hade möjlighet att verka i rollen av pionjär såväl inom yrkeslivet och i medborgarsamhället. Hennes far, Robert Olof Lagerborg var gardeskapten, författare och redaktör. Han hörde till huvudstadens ledande liberala kretsar och verkade som huvudredaktör för Helsingfors Dagblad samtidigt som han företrädde sin släkt i ståndslantdagen. Hemmets andliga klimat uppmuntrade Signe att förverkliga sig själv och trotsa samhällets normer.

Efter skolgången studerade hon i Konstföreningens och Konstflitföreningens ritskolor. År 1888 ansökte hon om plats som extra elev vid arkitekturavdelningen vid Polytekniska institutet. Hon fick stöd av faderns vän, arkitekten Jac. Ahrenberg och kunde samma år, som andra kvinna genom tiderna, påbörja studierna vid institutet. Efter fyra år utexaminerades hon som arkitekt (landets andra kvinnliga arkitekt efter Signe Hornborg). Signe fick genast tjänst på ritkontoret inom Överstyrelsens för allmänna byggnader där hon deltog i planeringen av statliga byggprojekt.

Ritning för nybyggnad av barnasyl i Berghäll. Fasad mot Wallinsgatan. Undertecknet av Signe Lagerborg den 6:e december 1900. Bild: Barnavårdsföreningens arkiv

Planerade kvinnoasyl för ensamstående mödrar

Parallellt med yrkeslivet var Signe aktiv inom kvinnosaksrörelsen och senare även inom Svenska folkpartiet. Inom den av kvinnor ledda Barnavårdsföreningen kunde Signe förverkliga sig själv både som arkitekt och som förkämpe för kvinnornas jämställdhet.

Bara två år efter att man invigt barnhärbärget på Andra linjen tog Signe emot uppdraget att planera en tilläggsbyggnad. Tilläggsbyggnaden stod klar i slutet av maj 1902 och fördubblade antalet platser för barn. Det tredje huset på samma tomt ritades av Signe 1904 och var planerat som en kvinnoasyl för ensamstående mödrar och deras nyfödda barn. På grund av eldsvåda förlängdes byggprojektet och huset stod klart först 1906. Signe prisades igen för husets utseende och ändamålsenlighet. Huset som verkade som kvinnoasyl fram till 1960-talet bestod av tre rum med plats för 20 mödrar och barn.

Se tekee myöskin niin erinomaisen edullisen vaikutuksen. Huoneet ovat suuret kuin salit, vuoteet siistit ja kutakin lasta varten on pieni seinäkaappi, jossa sen kamppeet säilytetään. Ilma on kaikkialla raitis ja lämpiminä päivinä viedään lapset pienissä vuoteissaan avonaiselle verannalle nukkumaan. – Maikki Friberg i tidningen Naisten Ääni 1909

Blev mor men fortsatte karriären

Under de stora samhälleliga omvälvningarnas år 1905 avslutade Signe sin karriär på byggnadskontoret. Som 35-åring karriärkvinna gifte hon sig med Gunnar Stenius, arkitekt och kollega på byggkontoret. Signe födde fyra söner men fortsatte även sin karriär, dels i samarbete med sin man, dels med egna projekt.

Planerade Barnavårdsföreningens byggnad i Tölö

När Barnavårdsföreningen år 1909 började planera sitt dittills största bygge var det självklart att de vände sig till Signe. Föreningen ville bygga ett nytt stort barnhärbärge och hade fått en tomt av staden i utkanten av staden i Tölö. Det av Signe Lagerborg-Stenius ritade stora röda trähus med stor veranda, ordentliga källar- och förvaringsutrymmen samt elektricitet invigdes redan 1910. Stor vikt hade lagts ner på en praktisk inredning som planerats av inredningsarkitekten Nils Wasastjerna.

Ritning till nytt barnhärbärge för Barnavårdsföreningen i Tölö. Ritningen är undertecknad den 19:e februari 1909. Bild: Barnavårdsföreningens arkiv
Barnhärbärget som numera heter Tölö barnhem på Stenbäcksgatan i Helsingfors. Bild: Barnavårdsföreningens arkiv

Totalt gjorde Signe Lagerborg-Stenius ritningar till fyra hus för Barnavårdsföreningen.

Signe Lagerborg-Stenius fortsatte sitt engagemang för Barnavårdsföreningen under 1920- och 30-talet. Trots att föreningen inte lät bygga några nya hus var hon med om att göra ritningar till tilläggsbyggen och förändringar. Allt för att göra husen mer ändamålsenliga. Signe fortsatte även med sin samhälleliga aktivitet och verkade som ordförande för Svenska kvinnoförbundet och som medlem i Helsingfors stadsfullmäktige.

Signes minnesmärken står kvar

Signe Lagerborg-Stenius levde nästan hundra år. När hon avled 1968 höll man i snabb takt på att förstöra en stor del av det gamla Helsingfors och ersätta det med nya moderna hus. Mot alla odds överlevde Signes hus. I stället för att riva har Barnavårdsföreningen gått in för att bevara sina gamla hus och anpassa dem till dagens krav. I dag utgör trähusen levande minnesmärken över Barnavårdsföreningens anrika historia, barnskyddets utveckling i landet och över en av landets och Europas första kvinnliga arkitekter.

Aapo Roselius, historiker och forskar i Finlands 1900-talshistoria

Gästskribent

Skribent

Gästskribent
Tillbaka upp