Ester-Margaret von Frenckell – ett halvt sekel i Barnavårdsföreningens tjänst

Den 16 maj 1918 trängdes folk på trottoarerna i Helsingfors. Längs med paradgatorna kunde man se röda-gula lejonflaggor och blåvita vimplar välkomna general Mannerheim och den vita armén. Samtidigt med segerparaden höll styrelsen för Barnavårdsföreningen möte hemma hos ordförande Anna af Schultén. Bland de samlade framstod en betydligt yngre än de övriga. Styrelsesuppleanten Ester-Margaret von Frenckell var 27 år.

Ester-Margaret von Frenckell hörde till de yngre krafter som småningom tog över ledningen av Barnavårdsföreningen.

Året innan hade hon fött sitt andra barn Vivica, det första barnet hade dött strax efter födseln två år tidigare. Hennes man Erik von Frenckell hade deltagit i inbördeskriget på den vita sidan och tilldelats frihetskorset av fjärde klass. Snart skulle han resa till Berlin som representant för den finska regeringen.

Styrelsemedlemmarna i Barnavårdsföreningen kunde på närhåll uppleva den stora och dramatiska brytningstiden. Även Barnavårdsföreningen steg in i en ny tid i en förändrad värld. Ester-Margaret von Frenckell hörde till de yngre krafter som småningom tog över ledningen av Barnavårdsföreningen och utvecklade verksamheten under den så kallade första republikens tid i 1920- och 30-talets Finland.

Engagerad som ung

Ester-Margaret fick som liten flicka följa med henne på besöken i stadens fattigkvarter och drogs tidigt med i den tidsenliga välgörenhetskultur.

Ester-Margaret föddes 1890 i Helsingfors. Hennes far Axel Waldemar Lindberg hade börjat sin tjänstemannakarriär som senatskanslist och i början av 1900-talet anställts som stadens brottsmålsnotarie och senare justitierådman. Efter självständigheten blev han utnämnd till sjöfartsråd.

Ester-Margarets moder Aina hade tidigt engagerat sig inom Barnavårdsföreningen som fosterbarnskontrollant och ställt i olika verksamheter. Ester-Margaret fick som liten flicka följa med henne på besöken i stadens fattigkvarter och drogs tidigt med i den tidsenliga välgörenhetskultur. Via de traditionella privata välgörenhetsorganisationerna kunde människorna enligt Ester-Margaret ”ge samhället i socialt avseende ett prydligare ansikte”.

Kulturella intressen

Ester-Margaret blev student, avlade en kurs vid Helsingfors musikinstitut (idag Sibeliusakademin) och påbörjade studier vid Helsingfors universitet med fokus på musikteori och estetik. Studierna avbröts då hon 1912 gifte sig med Erik von Frenckell, som samma år avslutat sina ingenjörsstudier vid Tekniska högskolan i Dresden. Erik gjorde en lång och mångsidig karriär som företagsledare, bankman och politiker och hade en synlig roll i samhället och huvudstaden.

Själv kom Ester-Margaret att fortsätta sina studier under 1920-talet och avlade kandidatexamen 1931. Senare skulle hon doktorera och göra en karriär inom det akademiska. Musiken var en viktig del av hennes liv och hennes kunskap inom fältet uppskattades högt. Bland annat valdes hon på 1920-talet som första kvinna till medlem av Helsingfors stads musiknämnd och verkade en tid som musikkorrespondent för Hufvudstadsbladet.

Paret von Frenckells biedermeierhem på Villagatan blev en viktig mötesplats för kulturmänniskor och politiker och en plats som paret stolt visade upp i mellankrigstidens veckojournaler och damtidningar. Ester-Margaret arrangerade i det av konst, orientaliska mattor och högklassig inredning fyllda hemmet musikaliska soaréer och även Barnavårdsföreningens styrelse kom att flera gånger samlas i kanske stadens mest kända privathem.

Förnyade Barnavårdsföreningens verksamhet

Ester-Margaret drogs med i Barnavårdsföreningens verksamhet genom modern. Under första världskriget mottog hon sin första post inom föreningen då hon ställde upp som ordförande i direktionen för föreningens nya barnkrubba i Humleberg i Tölö. Hon valdes samtidigt till suppleant i föreningens styrelse. Under den allt svårare livsmedelsbristen sommaren 1916 understödde Ester-Margaret barnkrubban genom att skaffa livsmedel från Tervik gård där hon tillbringade sommaren. Humlebergs barnkrubba, som grundats 1915, flyttade tre år senare till Borgågatan och lades ned i början av 1920-talet.

För Ester-Margaret hade engagemanget inom Barnavårdsföreningen dock först börjat. Under några års tid kring 1920 kom hon tillsammans med sin mor Aina att verka i direktionen för Pippingskölds kvinnoasyl och från och med mitten av 1920-talet valdes Ester-Margaret in i Barnavårdsföreningens styrelse.

Ester-Margaret hörde till de ledande personerna inom Barnavårdsföreningen från och med 1920-talet fram till mitten av 1960-talet.

Tillsammans med bland annat Thyra Hanemann och Gerda Tallberg samt föreningens anställda Maria Londén och Mary Knape gick Ester-Margaret in för att förnya Barnavårdsföreningens verksamhet, grunda nya avdelningar och modernisera personalpolitiken. En av Ester-Margarets stora bedrifter inom föreningen var grundandet av Tallbohemmet. Tillsammans med Maria Londén hade hon arbetat fram en plan på ett barnhem för svensktalande skolbarn. Föreningens styrelse gick med på förslaget och Tallbohemmet i Mejlans öppnades 1930. Hemmet kom att under 1930-talet höra till landets mer moderna barnhem och visades gärna upp för utländska gäster. Ester-Margaret verkade under hela 1930-talet som ordförande för hemmets direktion.

Tallbohemmet evakuerades till Ester-Margarets gård

Under andra världskriget beredde Ester-Margaret och Erik von Frenckell utrymme för barnen från Tallbohemmet på sin gård Saaris i Tammela. Barnen vistades på gården under den varma årstiden och hjälpte till med gårdsarbetet. På grund av de intensiva bombningarna av Helsingfors vintern 1944 evakuerades hela Tallbohemmet till Saaris. Ester-Margaret med sin man donerade även under världskrigets krisår en stor mängd potatis från sin gård till Barnavårdsföreningens avdelningar.

Ester-Margaret kunde under krigsåren lösgöra sig från tidens allvar och hänge sig åt sin doktorsavhandling. Hon disputerade som 53-åring 1943 med en forskning om teaterlivet i 1800-talets Finland. Efter andra världskriget inledde Ester-Margaret som nybliven filosofie doktor sin undervisningskarriär. Hon verkade som lärare vid Helsingfors svenska teaterskola, undervisade vid Åbo akademi och verkade som docent i teaterhistoria vid Helsingfors universitet.

Trots de nya arbetsfälten kom Ester-Margaret inte att minska på sitt engagemang inom Barnavårdsföreningen. Barnavårdsföreningen hade fram till slutet av andra världskriget haft en mycket enkel administration, vilket utgjorde ett växande problem för den redan rätt stora organisationen. I försök till att skapa en modern organisation utsågs Ester-Margaret till föreningens första skattmästare. När föreningen sedan skulle välja ny ordförande 1950 var Ester-Margaret det självklara valet.

Enastående karriär inom föreningen

Den stora frågan i början av hennes ordförandeskap var ett nybygge som Barnavårdsföreningen planerat allt sedan 1930-talet. Det gällde att vid Tölö barnhem bygga ett modernt barnhemshus som uppfyllde de nyaste idéer om bland annat familjeavdelningar. I en svår ekonomisk tid med stor brist på bland annat byggmaterial, lyckades Ester-Margaret mobilisera krafter och resurser för projektet. Arbetet underlättades av att Erik von Frenckell verkade som Helsingfors drätseldirektör. Med stadens starka stöd stod huset klart 1952.

Under Ester-Margarets ordförandeskap utvecklades Barnavårdsföreningen i takt med tiden till en modern institution med en växande yrkeskunnig personal både inom vården och administrationen. Ester-Margaret von Frenckell avgick från ordförandeposten vid 75-års ålder 1965, ett halvt sekel efter att hon mottagit sin första officiella post inom föreningen. Hennes enastående karriär inom Barnavårdsföreningen fick ett värdigt slut med ett historikprojekt. Boken En krönika om Barnavårdsföreningen i Finland författad av Ester-Margaret von Frenckell utkom 1969. Ester-Margaret avled 1974 och hyllades av Barnavårdsföreningen som en av föreningens största profiler.

Aapo Roselius, historiker och forskar i Finlands 1900-talshistoria