Rebekka Bengtström – barnskötare och föreståndare på Tölö barnhem

Stenbäcksgatan i Tölö har allt sedan 1910 utgjort ett högsäte för Barnavårdsföreningen. Den gamla trävillan har stått emot tre krig och det intilliggande stenhuset har inrymt ett barnhem i snart sjuttio år. Tölö barnhem har upplevt många reformer och förändringar. Speciellt under 1950- och 60-talen justerades verksamhetsmiljön för att passa in i de allt högre kraven i en gryende välfärdsstat. En av de ledande personerna på barnhemmet under denna tid var Rebekka Bengtström, vars karriär inom Barnavårdsföreningen sträcker sig från 1930-talet till slutet av 1960-talet.

Rebekka ”Keckan” Bengtström

Rebekka Bengtström föddes 1917 i Kyrkslätt i en frikyrklig familj. Fadern Gunnar var smed och väckelsepredikant som med sin gitarr och sång reste runt i 1920- och 30-talets Finland och i de svenskspråkiga kustbygderna i Estland. Familjen bodde i det av fadern uppförda bönehuset Karmel, vars huvudgavel mot den Stora kustvägen pryddes med texten ”Gud ser dig”. Även Rebekka, eller Keckan som hon kallades, kom att höra till pingstvännerna och deltog bland annat i rörelsens missionsarbete.

Bengtströms karriär inom barnavården började på 1930-talet. Hon fick anställning vid Tölö barnhem under den legendariska föreståndaren Mary Knape.

Bombsirenerna tjuter och kriget börjar

Bengtströms första tid hos Barnavårdsföreningen färgades av de tunga krigsåren. Knappt hade hon börjat sitt arbete med att sköta de mindre barnen då bombsirenerna tjöt över Helsingfors. Barnskötarna ringde till polisen och fick bekräftat att kriget hade börjat. Under ljudet av bomber och kanoner sveptes barnhemsbarnen i filtar och skötarna sprang med dem till berget intill barnhemmet.

Keckan Bengtström skulle aldrig glömma den mardrömslika natten under den massiva bombningen av Helsingfors i februari 1944.

Keckan Bengtström var till stor nytta då Tölö barnhem evakuerades under vinterkriget till hennes hembygder. Hon fick tillsammans med de andra barnskötarna försöka under krigsvintern förvandla den kalla ungdomsföreningslokalen Övidsborg i Evitskog till ett barnhem. En stor del av tillvaron under krigsåren gick ut på att försöka klara vardagen. Livsmedelsbristen var kännbar och ingenting kunde tas som en självklarhet, vilket kommer fram i Bengtströms anteckningar:

Ransonerna minskade hela tiden. Köttet måste avhämtas från Livsmedelscentralen på Helsingegatan. Tilldelningen under hela kriget var för hela barnhemmet 2 kg 800 gr per månad. Jag skötte ransoneringskorten och redovisningen till Folkförsörjningen. Huvudmåltiden bestod oftast av kokta kålrötter och brun sås. Det köptes också torkade potatisskal i säckar. – Rebekka Bengströms anteckningar under kriget

Keckan Bengtström skulle aldrig glömma den mardrömslika natten under den massiva bombningen av Helsingfors i februari 1944. Med skramlande järnsängar, skallrande fönster och ett hus som skakade av bomber hade hon varit övertygad om att hennes och barnhemsbarnens sista natt hade kommit.

Återvänder till Tölö barnhem efter vårdstudier

Efter krigsåren lämnade Keckan Barnavårdsföreningen och fortsatte med vårdstudier. Efter studierna arbetade hon på Folkhälsans barnhem i Malax. I mitten av 1950-talet blev hon erbjuden en tjänst som biträdande föreståndare och återvände till Tölö barnhem.

Barnhemmet hade förändrats stort sen hennes senaste tid. En ny byggnad med moderna avdelningar hade uppförts intill det gamla barnhemmet och föreståndaren Knape och hennes högra hand Elna Lindberg höll på att avsluta sina långa karriärer.

När Bengtström anlände till Tölö stod barnhemmet även inför stora organisatoriska förändringar. Med uppbyggandet av det moderna Finland förbättrades även barnskyddet och myndigheterna ställde allt högre krav på barnhem och barnavårdsorganisationer. Efter att Knape slutade som föreståndare bestämde föreningens styrelse att skilja barnhemmet och barnsköterskeutbildningen till två separata enheter med egna föreståndare. Inom föreningens styrelse var man överens om att Keckan Bengtström var kvalificerad och hon valdes 1958 till föreståndare för barnhemmet.

Donerade pengar och grundade ett ungdomshem

Bengtström introducerade en mer human och ledigare stil på ledarskap än Knapes hårda disciplin och strikta hierarki. Ett av Bengtströms stora insatser inom Barnavårdsföreningen var grundandet av ungdomshemmet 1961. Tanken på att stöda barn som på grund av sin ålder inte längre kunde stanna kvar på barnhem hade existerat länge inom föreningen. Frågan hade varit akut redan på 1930-talet speciellt i Tallbohemmet, där barnen vistades till 16-årsåldern. Frågan blev aktuell även på Tölö barnhem efter att man 1951 omstrukturerade verksamheten och skapade familjeenheterna, i vilka barnen stannade hela sin uppväxttid.

I början av 1960-talet donerade Bengtström en ansenlig summa pengar till Barnavårdsföreningen för att grunda ett ungdomshem som en mjuklandningsstation före ungdomarnas slutliga steg in i samhället. Hemmet öppnades i januari 1961 och placerades i övre våningen i den gamla barnhemsbyggnaden i Tölö. Ungdomshemmet fick namnet Aina Maria-hemmet till minne av Keckan Bengtströms moder och kom att verka fram till 1972 då styrelsen bestämde sig för att lägga ner verksamheten.

Bengtströms karriär inom Barnavårdsföreningen tog slut i slutet av 1960-talet. Orsaken var en förtroendekris mellan föreningens styrelse och Bengtström. Efter sin tid på barnhemmet bestämde sig Bengtström att hänge sig åt pingstförsamlingens missionsarbete. Hon reste till Tanzania och arbetade med mission under följande 16 år.

Aapo Roselius, historiker och forskar i Finlands 1900-talshistoria